Författarfonden tilldelade mig sitt 5-årsstipendium nu i juni. Stipendiet ges på grundval av omfång och kvalité i den litterära produktionen, sålunda ett fint erkännande om viss flit och att det jag skriver inte är så tokigt. Helt klart bidrog boken Stulen barndom starkt till att jag fick stipendiet.

…heter som sagt Mai Linh förlag och ska ge ut e-böcker. Alla böcker finns tillgängliga i samtliga internetbokhandlar och i alla bibliotek. Vid sidan om mig själv finns tre andra författare på listan, och fler ska det bli! Titta på mailinh.se!

Jag lägger också sista handen på boken Stulen barndom, som kommer på Bonniers i början av nästa år. Boken är färdigskriven, men språkgranskningen är ännu inte avslutad. Annars tar barnen min mesta tid, den minsta är  inte ens tre månader gammal.

… arbetar jag vidare på en faktabok om barnhemsepoken i Sverige. Ett första manus har lämnats till ”min” förläggare på Bonniers. Jag reser också regelbundet till Vietnam, där jag deltar i ett flerårigt utbildningsprogram för TV-journalister. Däremellan är jag pappaledig med Mai Linh, som nu är ett och ett halvt år. Hon har redan besökt sitt andra hemland Vietnam tre gånger för att låta sig beundras av mammas släkt och vänner.

Det kändes fantastiskt bra att upprättelseceremonin för de tidigare vanvårdade barnen kunde genomföras så värdigt och pampigt i stockholms stadshus i slutet av november 2011. Stadshuset var fullsatt med närmare 1300 av de drabbade, och drottningens närvaro ökade den officiella prägeln på den ursäkt som riksdagens talman framförde med gediget allvar. Nu har processen med att betala ut ersättningen på 250 000 till alla drabbade påbörjats. Det dröjer ännu innan de första ersättningarna betalas ut, och vi får en antydan om hur begreppet ”allvarliga övergrepp” kommer att tolkas.

Min ”barnhemstrilogi” för Dokument inifrån i SvT avslutades ifjol med sista delen, som skildrade Kent Sänds liv och hans släkts öden och äventyr i barnhemmens skugga. Jag arbetar som sagt nu vidare med frågan i bokform för utgivning på Bonniers bokförlag. Det tycks som om skildringen med övergreppen mot barnhems- och fosterhemsbarnen kommer att bli mitt journalistiskt viktigaste arbete. Med tanke på resultatet har det onekligen varit väl investerad tid.

Det tycker åtminstone Ingalill Mosander, Aftonbladets ledande bokjournalist. Så här skrev hon om Drakens år under rubriken ”Ingalill Mosander väljer de bästa böckerna just nu”:

”En man står på taket till Ikea i Västerås och skjuter ihjäl en väktare på marken. Det är upptakten till en mycket skickligt komponerad, spännande berättelse som växlar mellan internationell storpolitik och svensk vardagsdramatik.

Och mitt i alltihop den sympatiska kriminalinspektören Elina Wiik. Kan hon inte få sin Martin i nästa bok?”

Drakens år recenserades också i SvT:s Gomorron Sverige, av Magnus Utvik. Han var lite mera ljummen och trots att han betraktade undertecknad som en skicklig författare, ansåg han att jag famnat över lite för mycket, med tanke på de olika parallellhistorierna i boken.

De olika berättarlinjerna i boken hade dock inte andra recensenter problem med. Under rubriken ”En thriller av hög klass” skriver vlt:s anmälare så här om de parallella spåren: ”Det låter rörigt men det är det inte. Thomas Kanger skriver väl och fångar läsarens intresse från de första sidorna. Det finns inga oklarheter, bara en intressant berättelse.”

Sedan fortsätter hon: ”Ofta kommer jag på mig själv med att längta efter att boken inte ska ta slut. Inga partier är sega. Det är en thriller av hög klass när berättelsen tar med oss utomlands.”

I Sydsvenska skriver John-Henri Holmberg under rubriken ”Kanger leker med kontrasterna” att han undrade ända in i det sista hur jag skulle bära mig åt för att förena de två parallella handlingstrådarna. Och konstaterar sedan att det lyckas jag med, åtminstone på ett ”symboliskt fullt acceptabelt vis. Holmberg har några kritiska synpunkter, vilket jag uppskattar (jag gillar när kritiker på allvar försöker se helheten), och slutar sedan recensionen på följande vis: ”Sammantaget gör det här Kangers roman till en både uppslukande, mycket spännande och dessutom tänkvärd thriller; det ges ut mycket få svenska spänningsromaner som är bättre än så här.”

Västervikstidningen anser att ”Thomas Kanger levererar än en gång läsvärd spänning, rappt och rakt skrivet, med många intressanta människoöden”.

Gunilla Wedding i Skånskan säger att det är ”en stark bok om vapenförsäljningens fruktansvärda konsekvenser”, och i specialtidningen Dast Magazine låter det så här, skrivet av Nisse Scherman:
”Äntligen. Jag har saknat Thomas Kanger, vars böcker alltid har hållit hög klass. Han har tidigare skrivit sex deckare varav fem i serien om mordutredaren Elina Wiik från Västerås.”
Och sedan om själva boken:
”Allt presenteras för läsaren på ett ovanligt spännande sätt, med en torr underliggande humor och med ett språk som attraherar läsaren. Det är spännande, infernaliskt spännande, och det blir näst intill omöjligt att lägga ifrån sig boken. Speciellt välskrivet är delarna om en fattig kvinna i Vietnam som blir med barn med en amerikansk officer. Hennes problem i det nya landet när soldaterna har lämnat berör en inre sträng. Det märks att författaren är påläst. Både miljöer och människor präglas av trovärdighet.
Det får inte dröja lika länge innan nästa Kanger kommer.”

I Kanon.se skriver Torbjörn Karlgren att ”Thomas Kanger har inte bara ett språk utan även den journalistiska förmågan att effektivt berätta en historia. Dessutom har hans romaner substans, hans internationella utblickar är djupa och välgrundade.” Och tillägger: ”Skickligt och välskrivet. Som alltid.” Recensionen har rubriken Ännu en fullödig Thomas Kanger.

I Norrländska Socialdemokraten sägs att Drakens år är ”Spännande och annorlunda”, och i Gävle Dagblad funderade Anders Wennberg ett tag om Drakens år är en thriller i stil med ”Ockupanterna” eller en polisroman med Elina Wiik i huvudrollen. ”Det visar sig vara både och”, konstaterar han och gillar det, för här har vi ”en författare som kan skriva både klassisk polisroman och lika klassisk internationell agentthriller. Slutomdömet om Drakens år är ”en väldigt spännande roman”.

I sin webtidning Läst och hört i Hängmattan utnämner den gamle deckarräven Iwan Morelius, hedersledamot i svenska deckarakademin, Drakens år till en ”tiopoängare” och korar den redan till årets thriller 2011.

Ja, det är några axplock ur omdömena om Drakens år. Jag lovar att jag inte avstått från att referera några negativa recensioner, för sådana har jag åtminstone ännu inte hittat.

”Gränslandet”, den femte boken om Elina Wiik, nominerades i april till det franska deckarpriset ”Le Prix du Polar Européen 2010”, instiftat av tidskriften Le Point. Priset går till den bästa deckaren i Europa (som finns utgiven på franska). Gränslandet var en av sju finalister av från början sextio utvalda böcker.

Le Point motiverade nomineringen på följande sätt:

”Et l’on saluera le talent de Thomas Kanger (né en 1951), un grand reporter tourné écrivain ( Le Temps du loup , 10/18), capable d’écrire ainsi de la guerre et de ses séquelles. C’était au coeur de l’Europe, il y a moins de vingt ans…”

Priset gick till slut till en av de andra finalisterna och delades ut vid den stora deckarfestivalen i Lyon. Jag var inbjuden dit, men kunde inte åka.

Mitt tyska huvudförlag Btb har köpt rättigheterna till Ockupanterna för en ganska ansenlig summa. Boken gavs ursprungligen ut av Norstedts 2005 och har tidigare bara översatts till danska. Den har alltså inte haft samma framgångar internationellt som Elinaserien som ju finns på mer än tio språk, men kanske blir det ändring nu.

Knappt hade bläcket torkat på kontraktet förrän boken var tillgänglig som förköp på tyska nätbokhandeln Amazon, under namnet ”Der Geheimnisträger”. Någonting om hemligheter, tror jag… Utgivning i januari 2011, och Btb ska enligt uppgörelsen göra en rejäl satsning på boken.

Ockupanterna handlar om terrorister som ockuperar en dansk stad, Korsör. I boken introduceras en person vid namn Espen Krogh, en försupen halvdansk/halvsvensk vildhjärna som bor i Stockholm. Han dyker upp igen i min kommande bok, där det också finns andra kopplingar bakåt till ”Ockupanterna”. Den nya boken ges ut i Sverige våren 2011 av Norstedts.

Söndagsmannen säljer utmärkt i Tyskland. Sommaren 2009 nådde den fjärde plats av alla böcker på tyska Amazon, och ett tag sålde den till och med bättre än Stieg Larssons tre böcker (kors i taket!)

Sedan dess har den dalat något, men säljer fortfarande bra.

Söndagsmannen (”Der Sonntagsmann”) drog med sig försäljningsmässigt även mina andra böcker på tyska.

När ”Ockupanterna” ges ut i början av 2011 finns alla romanerna utgivna i Tyskland.

L’uomo Della Domenica (Söndagsmannen), Ponte alle Grazie (samt bokklubbsutgåva), Italien 2011.

De Eerste Steen (Den första stenen), House of Books, Nederländerna 2011.

Der Geheimnisträger (Ockupanterna), Btb, Tyskland, januari 2011.

Julantologi med deckarnoveller av olika skandinaviska författare – inklusive mig, Btb, Tyskland, december 2010 och november 2011.

De Zontagsman (Söndagsmannen), House of Books, Nederländerna, maj 2010.

Le disparus de Monte Angelo (Gränslandet), Presses de la Cité, Frankrike, mars 2010 (samt stortextsutgåva). Pocketutgåva mars 2011 på Éditions 10/18.

Pogranice (Gränslandet), Czarne, Polen, februari 2010.

Der blinde Fleck (Gränslandet), Btb, Tyskland, oktober 2009.

Tierras de Frontera (Gränslandet), Ediciones B, Spanien, oktober 2009.

Mezczyzna, ktory przychodzil w niedziele (Söndagsmannen), Czarne, Polen, maj 2009.

Le temps du loup (Söndagsmannen), Presses de la cité, Frankrike, mars 2009. Bokklubbsutgåva 2009. Ny bokklubbsutgåva 2010. Stortextsutgåva 2010. Pocketutgåva mars 2010 på Éditions 10/18.

Sunnuntaivieras (Söndagsmannen), WSOY, Finland, mars 2009.

Der Tote Winkel (Den döda vinkeln), Btb, Tyskland, november 2008. Dubbelutgåva (tillsammans med der Sonntagsmann) december 2010.

El Homre de los Domingos (Söndagsmannen), Ediciones B, Spanien (Spanish world rights), november 2008.

Vi khách chu nhât (Söndagsmannen), Nha Nam, Vietnam, juni 2008.

Grensgebied (Gränslandet), House of Books, Nederländerna, april 2008. Pocket 2011.

Englebjerget (Gränslandet), Politikens förlag, Danmark, april 2008.

Söndagsmanden, Politikens förlag, Danmark, april 2008.

Kuolleessa kulmassa (Den döda vinkeln), WSOY, Finland, mars 2008.

Grenseland, Pirat, Norge, oktober 2007.

Der Sonntagsmann (Söndagsmannen), Btb, Tyskland, Mars 2007. Nytt pocketformat juni 2008. Bokklubbsutgåva januari 2010. Dubbelutgåva (med der Tote Winkel) december 2010.

La Prima Pietra (Första Stenen), Robin Edizioni, Italien. Februari 2007.

Terror uden ansigt (Ockupanterna), Politikens forlag, Danmark. Oktober 2006.

Söndagsmannen, Pirat, Norge. April 2006.

Sing wie ein Vogel (Sjung som en fågel), Ullstein, Tyskland. Augusti 2004. Pocket april 2006.

Der Werfe den ersten stein (Den första stenen). Ullstein februari 2003. Pocket maj 2004. Bokklubbsutgåva (Nordlichter) april 2007. Ny pocketutgåva i september 2010.

Laula kuin lintu (Sjung som en fågel). WSOY, Finland. September 2004.

Sangfuglen (Sjung som en fågel), Damm & Søn 2003.

Den første stein, Damm & Søn, Norge 2002.

Wer erschoß Olof Palme? polizeifahndung auf Abwegen (Mordet på Olof Palme – utredning på villospår) Neuer Malik verlag, Tyskland 1988.

Gränslandet, min senaste bok om Elina Wiik, är nominerad som Årets bästa deckare av Svenska Deckarakademin. Fem böcker konkurrerar om priset, som delas ut den 24 november.

Jag tar ett nytt steg – och skriver filmmanus. Skälet är att ett produktionsbolag i Hollywood har kontaktat mig – Lawrence Gordon Entertainment (LGE), som är intresserat av Söndagsmannen. Företagets representant Philip Westgren säger att det är Elina Wiik som karaktär och handlingen som de har fastnat för. Detta har nu lett till ett samarbete mellan mig och LGE, där jag skriver manus på engelska i löpande kontakt med Philip Westgren på kontoret i Santa Monica, Kalifornien. Handlingen i boken, som utspelar sig i Sverige och Norge, ska överföras till USA och Kanada. Jag hoppas att manusarbetet ska kunna bli klart under våren 2005. Hittills har samarbetet fungerat alldeles utmärkt.

Lawrence Gordon är en mycket väletablerad filmproducent. Han står bakom mer än ett femtiotal filmer, bland annat Die Hard, 48 Hours och Tomb Raider (Lara Croft). Hans produktioner har sammanlagt spelat in mer än en miljard dollar.