Skandiamannen i Filters reportage ”lösningen”

Nu när den värsta mediastormen kring tidskriften Filters ”Lösningen” dragit förbi, är det väl läge för lite eftertanke. Alltså just det som Filters redaktion borde ha ägnat sig åt före publicering. Palmemördarkandidater kommer och går i media, sällan något att bry sig om, men den här gången handlade det om något mera anmärkningsvärt. Hur kunde en samling tämligen vana redaktörer missa det mest grundläggande i varje undersökande reportage? Nämligen att det inte bara gäller att ha rätt i detaljerna, utan att också analysera sitt material. Kort sagt, hur hänger mängden av sakuppgifter samman rent logiskt?

Filters text bygger framförallt på två bärande fakta: Det ena är känt sedan polisutredningens dag ett; den nu utpekade Skandiamannens närvaro i trakten av mordplatsen. Han stämplade ju ut från Skandiahuset på Sveavägen klockan 23.19, bara två minuter innan statsministern sköts. Det andra och nya är att Skandiamannen kände en granne i Täby som hade en vapensamling med bland annat några revolvrar i kollektionen.

Filter gör även stort nummer av ytterligare två omständigheter, fast dem kan vi närmast bortse från: att Skandiamannen hade viss vapenvana från en skytteklubb några årtionden tidigare, och att han som Täbymoderat uppvisat aversion mot Palme. Men skytteklubbsmedlemskapet är varken tidsmässigt eller geografiskt förankrat vid mordplatsen, därtill rör det sig om en erfarenhet som i sammanhanget är tämligen lättviktigt. Jämför till exempel med de betydligt mer hard core experiences som den av Lisbet Palme utpekade Christer Pettersson hade; att både ha dödat tidigare och att ha använt Tunnelgatan som flyktväg därefter. Och om en Täbymoderats Palmefientlighet som möjligt mordmotiv vore det betydligt mer misstänkt om han istället varit uttalad Palmevän; alltså ett solklart fall av personlighetsklyvning.

Således, om vi kokar ned det hela: Skandiamannen kan ha sett makarna Palme strax innan mordet. Samt att han hade möjlig tillgång till en revolver genom sin vän vapensamlaren.

 

Om vi nu antar att Skandiamannen är mördaren, då står vi inför endast två möjliga scenarior. Det ena först: mordet är en ögonblickets ingivelse när han av en tillfällighet får syn på Palme. Men som alla förstår är då ”tillgång till vapen” en inte alldeles lättlöst ekvation. Skandiamannen hinner ju knappast hem till kompisen i Täby, vidtala denne att låna ut revolvern och sedan skynda tillbaka för att skjuta Palme under de två minuter som står till buds fram till det ögonblick då skottet faller 23.21.

Detta mordscenario förutsätter således att Skandiamannen redan har vännens vapen på sig. En person i hans yrkesställning, därtill ohotad och utan tidigare noterade våldstendenser, ska alltså till vardags bära med sig en lånerevolver, stor som en mindre kanon. Typ bra att ha i fall ett lämpligt mordoffer skulle råka uppenbara sig framför näsan. Om Filter menar allvar med detta fullständigt orimliga antagande, så får man faktiskt presentera åtminstone ett uns av faktastöd.

 

Det andra möjliga scenariot är att Skandiamannen hade kännedom om Palmes biobesök. Filter antyder detta med påståendet om att Skandiamannen möjligen var ute på stan vid 21-tiden för att äta middag. Rent teoretisk kan han alltså ha sett makarna Palme gå in på Grandbiografen. För resonemangets skull är ett möjligt alternativ att någon utomstående ringde till Skandiamannen om saken. Med kunskap om biobesöket och två timmars extra respit skulle han då ha en rimlig chans att lösa frågan om ”vapentillgång”.

Men här kan lite logisk analys vara till nytta. Om Skandiamannen visste att Palme var på bio, och planerade att mörda honom genom att anskaffa ett vapen, då hade han väl inte hängt kvar på sin arbetsplats till 23.19? Han kunde förstås inte ha en aning om att Palme skulle promenera förbi just där, och särskilt inte omkring tjugo över elva. Istället hade han självklart begivit sig till biografen för att invänta sitt tilltänkta mordoffer.

 

Det första möjliga scenariot är alltså orimligt och den minimala teoretiska möjligheten saknar helt faktastöd. Det andra scenariot är totalt otänkbart, givet omständigheterna. Att presentera detta som den enda sanningen om Palmemordet kommer knappast att bidra till Filters tidigare tämligen höga journalistiska anseende. För redaktörerna vid tidskriften och de tidningar som namngivit Skandiamannen återstår nu en senkommen eftertanke och möjligen ett besvärande juridiskt efterspel.

 

 

 

 

Copyright © 2018 Thomas Kanger